Saknat mig?
Idag har jag varit i Mantorp, Sya, Mjölby och Vikingstad. Bilen var tydligen tvungen att åka ett visst antal mil för att lappa ihop ett oljeläckage eller vad de tvåbenta blekansiktena dillade om. Men hör och häpna, haggan satte fast mig i bilselen. Då kunde jag inte röra mig fritt, göra kladdiga avtryck på rutorna, trampa ned deras kläder och nosa dem bakom öronen. Skandal.
Men vet ni vad? Häxan spillde ned sig med en halv liter Pepsi i Mantorp, det var överallt. Vad är skillnaden undrar jag? Hade jag gjort så hade jag nog fått gå hem, men hon fick åka i bilen. Visserligen på ett galonskydd men ändå. Diskrimire... diskemer.. diskruner.. orättvist!
Jag måste faktiskt erkänna. På kvällen var jag lite stygg. Skulle följa med husse och matte till hagen och mata den lilla, konstiga hästen som kom ur den stora, farliga hästen. Men på vägen fick jag upp ett spår mot sommarstugan som jag bara måste följa. Häxan vrålade åt mig men jag valde att inte höra. Väl uppe hittade jag ett gäng danskar. Skrämde blöjan av en dansk människovalp som började yla hysteriskt. I samma veva dök häxan upp bland ogräset. Då visste jag, nu var det klippt. Inte ogräset alltså, utan min situation. Ogräset verkar ingen bry sig om, de klipper bara gräset. Men det gör inget, skiter helst i högt ogräs. Man känner sig lite mera anonym då, lite lagom skyld. Går att se vart alla är men ingen ser vad som händer, under svansen ni vet. Var var vi?
Jo just det, häxan dök upp och jag insåg att jag begått en kardinaltabbe. Jag försökte med att kräla men då blev hon nästan ännu mera ilsk. Sen tog hon mig i örat, jag skrek som en flicka. Greppar hon örat vet jag att nu är det allvar. Vågade inte ens kalla henne kärring, höll andan. Blev beordrad ligg- stanna utanför hagen, vågade fortfarande inte titta på apan. Husse sa inget när haggan kom dragandes på mig, kände mig utlämnad. Antar att han är rädd om sina öron. Jag höll jäkligt låg profil resten av kvällen.
Men vet ni vad? Häxan spillde ned sig med en halv liter Pepsi i Mantorp, det var överallt. Vad är skillnaden undrar jag? Hade jag gjort så hade jag nog fått gå hem, men hon fick åka i bilen. Visserligen på ett galonskydd men ändå. Diskrimire... diskemer.. diskruner.. orättvist!
Jag måste faktiskt erkänna. På kvällen var jag lite stygg. Skulle följa med husse och matte till hagen och mata den lilla, konstiga hästen som kom ur den stora, farliga hästen. Men på vägen fick jag upp ett spår mot sommarstugan som jag bara måste följa. Häxan vrålade åt mig men jag valde att inte höra. Väl uppe hittade jag ett gäng danskar. Skrämde blöjan av en dansk människovalp som började yla hysteriskt. I samma veva dök häxan upp bland ogräset. Då visste jag, nu var det klippt. Inte ogräset alltså, utan min situation. Ogräset verkar ingen bry sig om, de klipper bara gräset. Men det gör inget, skiter helst i högt ogräs. Man känner sig lite mera anonym då, lite lagom skyld. Går att se vart alla är men ingen ser vad som händer, under svansen ni vet. Var var vi?
Jo just det, häxan dök upp och jag insåg att jag begått en kardinaltabbe. Jag försökte med att kräla men då blev hon nästan ännu mera ilsk. Sen tog hon mig i örat, jag skrek som en flicka. Greppar hon örat vet jag att nu är det allvar. Vågade inte ens kalla henne kärring, höll andan. Blev beordrad ligg- stanna utanför hagen, vågade fortfarande inte titta på apan. Husse sa inget när haggan kom dragandes på mig, kände mig utlämnad. Antar att han är rädd om sina öron. Jag höll jäkligt låg profil resten av kvällen.
Kommentarer
Postat av: Jack
Hej!
Nu tycker jag jättesynd om dig för hon är inte rolig när hon är på det humöret. Mig skrämde hon så svansen
nästan gick av. Din husse trodde faktiskt att den gått av. Han är snäll och jag tror han tyckte synd om mig. Ska berätta en hemlis för dig (jag låtsas att jag har jätteont i svansen, gnyr lite och då retas hon inte med mig längre.) Pröva det så får du se.
Postat av: Anonym
Det funkar inte, har prövat. Satkärringen tycker bara jag får skylla mig själv om jag skriker. Hon är dum.
Trackback
